mitt o jag | . här är jag nu .

Jag har bestämt mig.
Och nu har det redan gått en vecka.
Det återstår 9 långa veckor som jag bara ska klara av!
Det finns liksom inget annat just nu. Det är det här som gäller. Det ska göras för min kropps skull. Och för resten av mitt liv.
Första dagen gick helt okej.
Jag var hungrig framåt kvällen men med mycket te o vatten gick det bra.
Sysselsate mig med att måla om vårt nya sovrum. Men utan något större resultat. Det blev för lila.
Vi har nu inhandlat ny färg och det är bara till att böra om.. Tog en långpromenad runt söder  på kvällen. Med musik i öronen känns allt så rätt. Och lätt!

Dag nummer 2 var ett mindre helvete. . Vaknade med halsont o snor i näsan. Jag tog mig igenom dagen.
Möte på morgonen, vilket puschade på mig ännu mer. Jag skulle klara dagen!
Jag var noga med regelbundenheten, åt var tredje timma. Drack hur mycket vatten som helst. 
Jobbade mellan 11 och 23.. Det var en lång dag. Men det värsta var att  konfronteras med all mat.
Och hur mycket onödigt man egentligen stoppar i munnen, kom verkligen underfunn med hur mycket man småäter under en heldag på jobbet. Om så en gurkskiva så var det nånting. Ett mönster som definitivt måste brytas om det här ska fungera. Det var svårt. Men jag klarade mig egenom dagen. Somande lycklig över att jag inte fallit för frestelserna på jobbet.

Dag 3 vaknade jag med hopp om att min förkyldning och halsont skulle försvunnit under natten. Men så var ej fallet.
Begav mig in till stan för att ta mig igenom mitt första pulspass utan några större komplikationer.
Jag lyckades, trots att jag var krasslig. Hade tänkt köra ett pass på Sats över lunchen. Men fick avstå. Halsen ville inte bli värre.
Har jobbat dygnet runt sen fredagskväll ungefär känns det som. Eller det har varit så. Det har varit mycket pussel för att knåpa ihop mattiderna. Men jag har lyckats. Druckit massa vatten. Jag känner mig redan lättare.
Var föresten efter tre dagar -3,1 kg.
Det fick mig att klara av helgen på jobbet.

Idag har det gått exat en vecka sedan jag började. Det är fortfarande jobbigt att se folk äta på jobbet. Men inte alls lika jobbigt som det var andra dagen. Jag kämpar på. Tänker ofta på mat, men senaste dagarna har jag tom börjat gilla soppona!? (trodde aldrig jag skulle få höra mig själv säga det) Men lika snabbt som jag blir sugen på mat, lika snabbt blir jag sugen på att se hur resultatet kommer bli om 9 veckor.

Längtar tills förkyldningen släppt helt. Då är det träna som gäller. Längtar efter långpromenad imorn.

Är förövrigt inte alls lika sötsugen längre. Positivt! När jag känner sug är en minibar perfekt. Eller mina älskade Läkerol.

Godnatt.